sagoritiden

~ berättelser i vår tid

Etikett: H.C. Andersen

Äkta kärlek

Frozen, rankad som en av de bästa animerade filmerna någonsin, är en musikal som handlar om prinsessorna Elsa och Anna vars föräldrar dör i ett skeppsbrott. Elsa blir då drottning över kungariket Arendelle men allt försvåras av att hon har okontrollerbara magiska iskrafter. En dag tappar hon kontrollen och förbannar Arendelle med en evig vinter. Elsa flyr för att skydda sig själv och andra men Anna följer efter och vägrar ge upp om sin syster trots att alla säger att hon är ond och farlig. Filmen är baserad på boken Snödrottningen av H.C. Andersen, en bok som kanske inte lika många känner till. Den handlar om barnen Gerda och Kay där Kay blir kidnappad av den onda Snödrottningen och Gerda ger sig av för att rädda honom. Även hon vägrar att ge inte upp trots att alla säger att Kay är död.

Det finns många likheter mellan boken och filmen som att i båda blir Annas/Kays frusna hjärtan räddade genom tårar av kärlek. Men mycket har de också gjort om i Disneys variant. Snödrottningen är en ond häxa som kidnappar barn medan Elsa som är snödrottning i Frozen är en sympatisk människa som är rädd för sina krafter och för att skada andra med dem. En annan sak som de har gjort om i filmen är att det är två systrar som räddar varandra istället för som i Snödrottning där det är en tjej som räddar en kille.

Jag tycker att det hade varit bra att hålla sig till boken med en tjej som räddar en kille då Disney har gjort väldigt många filmer med killar som räddar hjälplösa tjejer. Det hade passat bra in i tiden då jämställdhet är en stor fråga idag. Men samtidigt förstår jag att de är lite uttjatat med att romantisk kärlek alltid ska segra. Frozen visar att äkta kärlek inte alltid behöver komma ifrån romantiska känslor utan också kan komma ifrån kärleken till sin familj eller sina vänner. Det ger filmen ett mer unikt budskap och gör att den sticker ut från mängden.

CC0 Public Domain

CC0 Public Domain

Kejsarens nya kläder – för barnen eller deras föräldrar?

Kejsarens nya kläder från 1837 är en av den danske författaren Hans Christian Andersens mest kända sagor. Den handlar om en kejsare som blir lurad när han ska få nya kläder uppsydda av två skräddare. Enligt skräddarna är tyget de använder osynligt för mindre begåvade personer och eftersom ingen vill bli betraktad som obegåvad låtsas alla att de ser kejsarens kläder. Den enda som vågar säga vad alla ser är ett litet barn, som ropar att kejsaren är naken. Så småningom får barnet medhåll från resten av folkmassan och avslöjar på det sättet skräddarnas bluff.

Sagans budskap är tydligt – att vi människor, i synnerhet vuxna, bryr oss för mycket om vad andra tycker om oss. Det är detta mönster som skräddarna utnyttjar när de lurar alla och som måste brytas för att bluffen ska kunna avslöjas. I Kejsarens nya kläder är det ett barn som vågar säga vad ingen vuxen vågar säga. Med andra ord gör barnet rätt medan de vuxna gör fel och det får mig att fundera över vem Andersen vill rikta budskapet till. Är det till barnen, för att få dem att inte vilja bli som de vuxna i sagan när de växer upp, eller är det i själva verket till de vuxna, för att få dem att ta efter barnet och sluta vara så rädda för att säga vad de tycker?

© 2017 sagoritiden

Tema av Anders NorenUpp ↑