Ordet spöke användes förr som beteckning för den dödes gestalt. Kände man den döde använde man istället gengångare. Ofta fanns det en speciell orsak till att den döde valde att återvända till de levandes värld istället för att stanna i sin grav. Många trodde att det berodde på att den döde hade något kvar att uträtta på jorden. Andra anledningar till att någon återvände kunde vara att han ville skälla ut någon eller för att tala om att han saknade något i sin kista. Den vanligaste orsaken till spöken och gengångare var de som dött väldigt plötsligt, genom exempelvis mord. I många av fallen återvände de för att klargöra vad som hänt. En orsak kunde också vara att den döde inte fick ro i graven på grund av en allvarlig synd, exempelvis att utföra trolldom.

Gengångare var inte välkomna i folks hem. Därför utfördes en del saker under begravningen för att hindra den döde från att återvända. Det kunde vara att lägga granris med barren utåt på gården, strö ut linfrö, eller att lägga stenar eller kvistar över platsen där någon dödats eller en olyckshändelse skett. Högarna kan man se än idag längs vägar och stigar ute i skogen. Alla som passerade en av dessa högar, så kallade varp eller kvast bidrog. Det finns många sägner om spöken och gengångare, och jag tänkte nämna två.

Bröderna i Bredabäck

Två bröder i Bredabäck i Blekinge hade var sin gård men var inte bra vänner och bråkade ofta. Sedan dog den ene. Brodern mötte honom en kväll på en ödslig väg. Trots att hans bror var död ville han inte släppa deras bråk.
“Jasså, du har fått permission nu?”
Direkt efter han sagt detta fick han en örfil som var så kraftig att han tuppade av. När han vaknade var han så sjuk att han hade svårt att ta sig hem. Väl hemma fick han ligga i sängen i flera dagar. Han fick verkligen lära sig hur farligt det är att inte visa den döde respekt.

De tre mylingarna

Mylingar är barnspöken. Och en kväll dansade tre stycken på en stenbacke utanför en kvinnas hus och sjöng:
Dansa böttepinne, dansa strumpebeninge, och dansa skogs lilla myra, hade inte mor vart gift i år, så hade vi vart fyra.
Kvinnan som bodde i huset hade dödat tre av sina fyra barn. Det fjärde hade hon låtit leva eftersom det var fött inom äktenskapet. Ett av barnen hade hon lagt i en bytta, en i en strumpa och en i en myrstack.

Idag är spöken en stor del av vår vardag och gestaltas ofta böcker och filmer. Precis som förr är människan fascinerad av det som inte går att förklara. Därför älskar vi skräckfilmer som handlar om det paranormala. Några exempel i litteraturen är Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och Flickan på tavlan. Även i böcker för yngre barn dyker spöken ofta upp. Inte på samma kusliga sätt som i folktron men ofta tillräckligt läskiga för att barn ska bli rädda och frukta mörka skuggor. Något som blivit otroligt stort världen över är spökhistorier. I filmernas värld är det väldigt vanligt med spöken. Varje år kommer det ut flertalet stora skräckfilmer som handlar om spöken och gastar.  Trots att folktrons spöken och dagens spöken skiljer sig från varandra finns det många likheter, och berättelserna vill uppnå samma sak. Rädsla. 

 

CC0 Public Domain

CC0 Public Domain