Staden Hameln i Tyskland är infesterat av råttor, och invånarna har oupphörligen misslyckats med att bli av med skadedjuren. Till slut anlände en flöjtspelare, klädd i en färgglad dräkt, som lovade att bli av med råttorna åt borgarna. Genom att spela på flöjten för råttorna lurade han ned dem i floden Weser, där de drunknade. Borgarna vägrade dock att betala honom för hans tjänster, vilket gjorde att råttfångaren lämnade staden bitter till mods. Han återvände en tid senare och började spela en ny melodi, vid vilket tillfälle alla barnen i staden lockades bort till en grotta där de försvann. I den mest kända versionen av sagan, som återfinns i bröderna Grimms samling, undvek endast ett blint och ett stumt barn det öde som drabbade de övriga. Det finns dock alternativa slut: i en version drunknar även barnen i floden, i en annan lämnar råttfångaren tillbaka barnen efter att ha fått en stora summa pengar. Källa

Allan Österlind  Råttfångaren från Hameln, 1897 Public Domain

Allan Österlind
Råttfångaren från Hameln, 1897
Public Domain

När bröderna Grimm nedtecknade sagan hade den varit känd i hundratals år. Äldsta belägg utgörs inte av skrift utan av bildkonst. På ett glasfönster i en kyrka i Hameln, daterat till omkring 1300, avbildades scener ur historien. Fönstret förstördes på 1600-talet men har rekonstruerats mot bakgrund av beskrivningar. Enligt en vanlig uppfattning tillverkades fönstret för att minna stadsbefolkningen om en sorglig tilldragelse, då åtskilliga av stadens unga försvann. Väl att märka var det barnen som dominerade de äldsta historierna; råttorna gjorde inte entré i berättelsen förrän i mitten av 1500-talet. En annan tidig referens återfinns i en skrift från Hameln, daterad till 1384.