sagoritiden

~ berättelser i vår tid

Sida 2 av 4

Sagolika klassiker hittar nya roller i populärkulturen

Hanna Fahl skriver på dn.se om nya varianter av gamla sagor i artikeln Sagolika klassiker hittar nya roller i populärkulturen (2011-12-02). Det Fahl främst tar upp är gamla sagor som har gjorts om till filmer som ska passa den moderna publiken och dess behov. Fahl skriver om flera nya serier och filmer som är baserade på gamla sagor och deras varelser. Hennes exempel är Grimm, Once upon a time och Red riding hood där samtliga har släppts nyligen och är baserade på sagor.

Anledningen till att det filmatiseras så mycket sagor just nu är för att många följer fantastiken och flera böcker har gjorts om till filmsuccéer som Harry Potter- och Twilight-serierna. Fantastiken har dominerat det senaste decenniet och vi har grävt oss ned allt djupare i äventyren mellan ont och gott, enligt Fahl.

Adam Gidwitz har sagt att vår fascination av sagor beror att vi söker magi i en magibefriad värld, ett av våra mest grundläggande behov. Anna Arnman film- och konstvetare samt lektor på Linnéuniversitetet hållermed Gidwitz, Arnman har forskat om fantastisk skräckestetik och påstår att agor handlar om hur vi ser på världen och vår samtid just nu. Arnman menar också att vi i oroliga tider söker oss till det mer traditionella och trygga i vuxenfiktioner som Downtown Abbey och Lark Rise to Candleford. Man vill återvända till det enkla, till det man kommer från.

Enligt Fahl söker vi oss alltså i tider med ekonomiska kriser och miljökatastrofer till eskapismen. Trots det läser vi inte våra barns sagoböcker och bibliotekens köer till bröderna Grimms sagor är näst intill obefintliga. Vi tittar istället på filmatiserade versioner av dessa sagor som utspelar sig i modern tid och är ofta väldigt olika de original som vi läste eller blev lästa för när vi var barn. Allt som oftast utspelar sig dessa serier och filmer i ett modernt samhälle som Fahls exempel Grimm som handlar om bröderna Grimms olika varelser kombinerat med brott i vardagliga miljöer.

Fahl skriver om Nene Ormes roman Udda verklighet som ett exempel på fenomenet urban fantasy, sagor som har förändrats och utspelat i nutid. Ormes påstår att sagor som skrivs om inte alls är konstigt och att det inte är något fel att de görs om gång på gång. Hon anser att det är helt naturligt du man anpassar sagor till målgrupp samt till hur samhället ser ut under en viss tidpunkt.

Enligt Adam Horowitz, skaparenen till Once upon a time, så är Snövit sagornas kärnpunkt och det är ingen slump att man har återskapat sagan otroligt många gånger och karaktären är som ”inskriven i vårt DNA”. Arnman förstärker detta genom att säga att anledningen till att sagan är så populär är dels det tydligheten i att det står mellan den onda drottningen mot den goda flickan men också det med dvärgarna. Dvärgarna är det som gör sagan speciell och vår facination av dem kommer nog aldrig upphöra.

Det skrivs att en av anledningarna till att sagor görs om så flitigt just nu är på grund av filmbolagen som ser ett säkert kort där vi känner igen protagonisten och därför lockas till filmen. Man ser alltså en relativt riskfri affärsidé och alla filmbolag kan se detta och därför skapas det ännu fler olika filmatiseringar av sagor. Ormes tror däremot inte på att vi lockas till fantastiken i otrygga tider. Hon säger att man då lockas lika mycket till en polisfilm där du redan vet vad som kommer hända om det är trygghet man söker efter.

Håller ni med om det? Dras vi till just fantastiken eller är det av någon annan anledning som fantastiken är så trendig nu? Är det därför de utspelar sig i ett modernt samhälle? För att ge oss en annan verklighet som vi ändå känner igen och som man kan känna anknytning till.

Äkta kärlek

Frozen, rankad som en av de bästa animerade filmerna någonsin, är en musikal som handlar om prinsessorna Elsa och Anna vars föräldrar dör i ett skeppsbrott. Elsa blir då drottning över kungariket Arendelle men allt försvåras av att hon har okontrollerbara magiska iskrafter. En dag tappar hon kontrollen och förbannar Arendelle med en evig vinter. Elsa flyr för att skydda sig själv och andra men Anna följer efter och vägrar ge upp om sin syster trots att alla säger att hon är ond och farlig. Filmen är baserad på boken Snödrottningen av H.C. Andersen, en bok som kanske inte lika många känner till. Den handlar om barnen Gerda och Kay där Kay blir kidnappad av den onda Snödrottningen och Gerda ger sig av för att rädda honom. Även hon vägrar att ge inte upp trots att alla säger att Kay är död.

Det finns många likheter mellan boken och filmen som att i båda blir Annas/Kays frusna hjärtan räddade genom tårar av kärlek. Men mycket har de också gjort om i Disneys variant. Snödrottningen är en ond häxa som kidnappar barn medan Elsa som är snödrottning i Frozen är en sympatisk människa som är rädd för sina krafter och för att skada andra med dem. En annan sak som de har gjort om i filmen är att det är två systrar som räddar varandra istället för som i Snödrottning där det är en tjej som räddar en kille.

Jag tycker att det hade varit bra att hålla sig till boken med en tjej som räddar en kille då Disney har gjort väldigt många filmer med killar som räddar hjälplösa tjejer. Det hade passat bra in i tiden då jämställdhet är en stor fråga idag. Men samtidigt förstår jag att de är lite uttjatat med att romantisk kärlek alltid ska segra. Frozen visar att äkta kärlek inte alltid behöver komma ifrån romantiska känslor utan också kan komma ifrån kärleken till sin familj eller sina vänner. Det ger filmen ett mer unikt budskap och gör att den sticker ut från mängden.

CC0 Public Domain

CC0 Public Domain

Den dumma lilla björnen

Ingen av oss kanske kan känna igen oss i enbart en karaktär ur Nalle Puh, snarare är vi nog en blandning av några karaktärer tillsammans. Vilken eller vilka är du? Alla har de sin charm, särskilt den dag då de andra djuren försöker uppmuntra åsnan Ior, där han sitter på berget med det sipprande regnet. Han får prova på att äta Puhs håning, jobba med jordbrukey hos Kanin, flyga med Uggla och studsa med Tigger och lille Ru. Nasse har ingen uppmuntran, då säger Ior: – Jag sitter inte här på berget för att jag är ledsen, utan för att jag är lycklig! Nasse får se honom måla himlen i massa färger, molnformationer och solstrålar.

Dessa figurer tillsammans bildar en fantastisk kombination som kan underhålla både barn, ungdomar samt vuxna. Faktum är att Nalle Puh lever runt omkring oss hela tiden i dagens samhälle. Många av de inspirerande uttryck och citat som används idag har sin grund hos A.A. Milnes sagor om Nalle Puh. Som Maria Lundby Bohlin skriver på Aspbladet 2014/02/19, personer i alla åldrar kan behöva tröstas av en liten björn med en lika liten hjärna. Med det som möjligtvis är ännu viktigare, är ett betydligt större hjärta.

Kejsarens nya kläder – för barnen eller deras föräldrar?

Kejsarens nya kläder från 1837 är en av den danske författaren Hans Christian Andersens mest kända sagor. Den handlar om en kejsare som blir lurad när han ska få nya kläder uppsydda av två skräddare. Enligt skräddarna är tyget de använder osynligt för mindre begåvade personer och eftersom ingen vill bli betraktad som obegåvad låtsas alla att de ser kejsarens kläder. Den enda som vågar säga vad alla ser är ett litet barn, som ropar att kejsaren är naken. Så småningom får barnet medhåll från resten av folkmassan och avslöjar på det sättet skräddarnas bluff.

Sagans budskap är tydligt – att vi människor, i synnerhet vuxna, bryr oss för mycket om vad andra tycker om oss. Det är detta mönster som skräddarna utnyttjar när de lurar alla och som måste brytas för att bluffen ska kunna avslöjas. I Kejsarens nya kläder är det ett barn som vågar säga vad ingen vuxen vågar säga. Med andra ord gör barnet rätt medan de vuxna gör fel och det får mig att fundera över vem Andersen vill rikta budskapet till. Är det till barnen, för att få dem att inte vilja bli som de vuxna i sagan när de växer upp, eller är det i själva verket till de vuxna, för att få dem att ta efter barnet och sluta vara så rädda för att säga vad de tycker?

Vem är Dracula för dig?

Genom hela min uppväxt har jag haft en rädsla för Dracula. Även om jag fick det klart för mig att Dracula inte var en levande figur fanns rädslan fortfarande där. Nuförtiden finns inte den rädslan kvar men däremot har jag samma syn på Dracula. Monstret som förföljde mig i mina drömmar finns fortfarande kvar men utan att påverka mig på något sätt. Eftersom att Draculaliknande berättelser och filmer alltid kommer att finnas går det inte att undvika dem, men det betyder inte att det ska påverka mig dåligt. Jag ser Dracula som Vampyren han beskrivs vara, inte heroisk men självisk. Hur ser du på Dracula? Har Dracula påverkat dig under dina barnaår?

Olje målning av Vlad Tepes Public domain: Wiki common

Oljemålning av Vlad Tepes (Dracula)
Public Domain Wikimedia Commons

 

 

 

 

 

Skrämma barn?

Rickard Laurin
CC BY-SA 3.0

Rapuznel är en av många folksagor som samlats och skrivits ned av bröderna Grimm. Rapunzel är en av de första sagor som jag hörde som liten, hur hennes far bytte henne för en grönsak. Om hur hon blev inlåst i ett torn och hur prinsen hittade henne inlåst i tornet. Hur de blev kära vid deras första möte. Jag kommer ihåg att Gothels raseriutbrottet  efter att hon fick reda på Rapunzel och prinsens hemliga möten skrämde mig som liten. Jag minns även hur arg jag blev på Gothel när hon klippte av Rapunzels hår och skickat henne till öknen, sedan hur hon lurar upp prinsen och gör honom blind genom att putta ner honom i en törnrosbuske. Det gjorde mig arg som liten eftersom jag tyckte att Gothel gjorde fel. Jag minns hur glad jag blir i slutet då Rapunzel träffar prinsen igen och hur hennes tårar läkte prinsens ögon så han kunde se. Jag minns väldigt väl hur jag efter att ha fått höra Rapunzel så gjorde jag allt för att uppföra mig, så inte pappa skulle sälja mig för grönsaker eller något annat. Ibland används sagor för att skrämma barn till att uppföra sig. Har ni några minnen av sagor som fått er att vilja uppföra er? Eller använde era föräldrar sagor för att skrämma er till att uppföra er?

Är Du Ni med mig?

Jacob och Wilhelm Grimm, födda 1785 respektive 1786, har revolutionerat Tysklands språkforskning under 1700-talet. Även 200 år efter att deras sagor släpptes är de fortfarande aktiva och det görs nya versioner i film titt som tätt. Man kan lätt tro att deras uppväxt varit sylfidisk och trivial men tvärt emot det var den tuff och motsträvig, men kanske har det medfört entusiasm och en brinnande glöd. Förr i tiden tilltalade man varandra med Ni och Er men Bröderna Grimm blev tilltalade med du och din eftersom de inte var adelspojkar. Idag hör man aldrig benämningarna Ni och Er, bara i speciella sammanhang och till äldre eftersom de är födda under den tid då man sa på det sättet till varandra. Det var ett sätt att visa vördnad och respekt för varandra när man talade. Detta sätt att föra sig förkommer olika i olika delar av världen, är det något ställe ni tror att det förekommer oftare eller mer sällan? Varför tror ni att vi inte använder de orden idag? Har vi förlorat respekten och aktningen för andra människor eller är det en språkutveckling som fått orden att växa bort? Använder du Ni?

Sagofarbror, eller inte?

Det finns få som inte känner till H.C. Andersen och hans sagor som Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder och Den fula ankungen. Men det är inte många som känner till Andersen som person eller vet något om hans liv. Hur han gick ifrån en ensam barndom med djup fattigdom till att bli en världskändis. Eller att han tidigt förlorade sin far och blev mobbad i skolan av både lärare och elever. Det påverkade hans liv, gjorde honom till en ensamvarg och inte alls den sagofarbror som han framställs som idag.

Vad tänker du på när du hör H.C Andersen? Har han någon roll i ditt liv? När jag hör H.C. Andersen tänker jag genast på barnprogrammet Sagoberättaren och den tystlåtne mannen i hatt och kavaj som ger mig en känsla av trygghet och lugn. Av de sagor jag har läst eller hört, älskar jag allihopa och jag beundrar hans sätt skriva. Hans sagor har en enkel yta men under den finns det så mycket att reflektera över och de riktar sig lika mycket till vuxna som barn. För trots att sagorna är över 150 år gamla så lever de kvar och finns överallt i samhället. Men för mig kommer Andersen alltid att vara en sagofarbror i hatt och kavaj som lämnat efter sig ett ovärderligt arv i sina sagor.

CC BY-SA 2.0 Fotograf: B.D.'s world

CC BY-SA 2.0
Fotograf: B.D.’s world

Hur förändras filmer från ursprungssagorna?

Red Riding Hood är en film från 2011 som bygger på bröderna Grimms saga Rödluvan. I filmen har de lyckats vända och vrida på allt och skapat en helt ny story som fortfarande har många kopplingar till originalet. På ett väldigt smart och skickligt sätt får de in detaljerna som gör att kopplingarna kan dras. Ett exempel är den röda luvan/kappan som Valerie bär. Hon har också en väldigt nära relation med sin farmor. Just farmorn spelar ganska stor roll i filmen trots att hon knappt är med. Det är av henne Valerie får kappan, går med mat till och delar den klassiska scenen där hon frågar varför farmor har så stora ögon, öron och mun. I slutet av filmen skär Valerie och Peter upp varulven och fyller honom med stenar som också är något de tagit med från ursprungsberättelsen.
Hur tycker ni att filmer förändras från ursprungssagorna? Förändras de till något bättre, sämre, kusligare, barnvänligare? Tycker ni att det är lätt att dra kopplingar till originalet eller försvinner de helt?

Vad är ett barn?

Walt Disneys Tillbaka till landet ingenstans utspelar sig under 2:a världskriget. Wendys dotter Jane är ute med sin hund när krigslarmet går. Hon och hunden behöver genast ta sig hem och akta sig för strålkastarljusen från krigsplanen. Hennes mamma och bror gömmer sig i en bunker, dit kommer även Jane och hunden.

Jane är ett barn som fick växa upp väldigt fort. Detta beror dels på löftet hon gav sin pappa innan han åkte ut i kriget, hon ska ta hand om sin mamma och bror. Peter Pan och De vilda pojkarna blir i det läget någon som lär henne vara barn, njuta av livet, tro på sagor och bara ha kul.

Idag är det många barn som behöver växa upp snabbt, många på grund av krig. Finns också de som tvingas bli vuxna då de kanske inte har en förälder som är kapabel till att ta hand om en. Det är dock svårt att säga vad det är att vara barn. Enligt Walt Disney, P.J. Hogan och Spielbergs versioner av Peter Pan är att vara barn att ha kul, leva ganska laglöst, sagor och att inte ha några ansvar eller måsten. Vad tycker du det innebär att vara barn?

Bundesarchiv, Bild 146-1994-041-07 / Unknown / CC-BY-SA 3.0

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 sagoritiden

Tema av Anders NorenUpp ↑