Långt innan vi hade den tro vi har idag trodde vi på varelser som fanns i naturen. Var det ett annorlunda träd, sten eller något som inte gick att förklara berodde det på ett väsen och detta kallas folktro. När Sverige blev kristet tilläts vi inte längre att tro på detta och prästen demoniserade alla väsen, alltså framställde dessa som något ondskefullt och sa att de var djävulens följen. Människor skulle tro på Gud, Fadern, sonen och den helige anden och ingenting annat. Men människorna tyckte det var svårt att tro på något de inte kunde se. I uppenbarelseboken i bibelns nya testamente, står det om Guds kamp mot Djävulen. Gud hade vita, goda änglar medan Djävulen hade svarta, onda. När Djävulen besegrades kastade Gud ner sina svarta änglar på jorden och då förstod människorna hur allt hängde ihop. Änglarna som fallit blev övernaturliga varelser, s.k. naturväsen och beroende på var de hamnade blev de olika varelser. Föll de i sjön, bäcken eller ån blev det Sjöfrun eller Näcken. I havet sjöjungfrur, i bergen och skogar blev de troll och om de hamnade på någons tomt eller byggnad blev de till tomtar.

Berättelserna ändrades också självklart beroende på i vilken landsdel eller by man bodde. De som bodde vid hagmarker och ängar var omgivna av älvor och alver och de som bodde vid bergen eller skogen var omgivna av troll. Varelserna kunde både vara hjälpsamma och elaka. Det finns många exempel på detta men alla bygger på samma sak, att lyssna på naturens varelser. När människorna lyssnade och följde deras normer behandlades de gott och de kunde både få gåvor och tur. Men om de inte lyssnade och istället gjorde tvärtemot vad normerna sa kunde de råka ut för mycket ont. Trots att prästen förbjöd människorna att tro på annat än Gud fortsatte folktron. Dock började den blandas med den kristna tron. Ett exempel på detta var när man tvättade. Förr tvättade man bara två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten. På våren skulle man tvätta mellan 2 februari, Jungfru Maria kyrkogångsdag, och 25 mars, Jungfru Maria bebådelsedag, för då var vattnet som renast. Jungfru Maria hade lagt tvål i vattnet vilket gjorde att kläderna blev renare än vanligt. Var du sen, alltså efter 25 mars blev inte dina kläder lika rena. Detta berodde på att sjöjungfrur, sjöfruar och näckar hade sin parningsperiod och förorenade vattnet.

Det är bara cirka hundra år sedan folktron försvann. Innan hade vi inte den förståelse och kunskap som vi har idag. Det rena vattnet tidigt på våren beror inte på att Jungfru Maria lagt tvål i vattnet det är för att det frusna vattnet nu tinat upp och ändrat sitt ph-värde vilket gör att smuts lossnar lättare. Och efter våren blir inte vattnet förorenat på grund av en parningsperiod, det beror på algblomning. Folktron används när något inte går att förklara, precis som religionen. Den behövs som allra mest när fara hotar. Också vid betydelsefulla händelser i livet, eller under högtider uppstår många berättelser. Berättelserna som uppkommer kallas för sägner. Det är korta berättelser som man framför i viljan att bli trodd. Folksagor är inte samma sak som folktro. Dessa är längre, mer osannolika och är inte heller knutna till någon bestämd tid eller plats. En saga brukar oftast börja med “Det var en gång…” eller “För länge sedan…”. I sägner anges noggrant både tid och plats. Ofta förekommer även ett bevis för detta, t.ex. “Det här är sant, för det sa min morfar, och han ljuger minsann aldrig.”

Många av sidorna på vår blogg diskuterar hur sagor har ändrats genom tiderna och många står under bröderna Grimm eftersom de har skrivit originalsagan. Bröderna Grimm reste runt i världen och samlade ihop sagor som de sedan ändrade till sina egna. De har skrivit originalsagorna till b.la Askungen, Rödluvan och Snövit men alla dessa kommer från början från folktron. Till dessa sidor har jag tagit hjälp av Älvor, troll och talande träd (Ebbe Schön, 2000, Semic Sundbyberg) och etnologen Inger Widhja.

Prinsessan och trollen John Bauer 1913 C Public Domain Wikimedia Commons

Prinsessan och trollen
John Bauer 1913
C Public Domain
Wikimedia Commons